Här kommer min förlossningsberättelse från vår vattenförlossning i husvagnen.
Milo föddes den 1 januari, 2012.
Han vägde 4252 gram och var 53,5 cm lång.
Ingen smärtlindring användes.
****Känsliga läsare kan sluta läsa nu****
Jag kände något värkliknande i magtrakten och tittade upp på klockan. Den visade prick åtta och vi satt och åt frukost. Jag visste att vi hade en hel del förberedelser med att blåsa upp poolen och koka vatten för att få den temperatur vi behövde. Hela förlossningen från första värk var bara 6,5 timme med Noëlle, så vi visste att i värsta fall kunde det bli en riktigt snabb förlossning.
Samtidigt ville jag inte komma med falskt alarm och börja stuva undan allting för att sedan behöva släpa fram allting igen.
08.10 och 08.20 fick jag värkar igen och nu berättade jag för Greg och mamma att jag trodde att det hade satt igång.
Allting gick så otroligt smidigt att det kändes som att vi hade övat flera gånger. Alla gjorde sitt. Fram med stora kastrullen som huserar under sängen, fram med de andra två innan vi rullade iväg köksön. På med vatten, undan med möblerna, dammsuga, upp med poolen, börja fylla med vatten. Värkarna kom fortfarande med 5-7 minuters mellanrum men varade bara 30 sekunder och var inte särskilt starka, så jag hjälpte till efter bästa förmåga.
Tanken var att min mamma skulle ta Noëlle i barnvagnen och vandra runt tills det var färdigt. Det finns både Wal-Mart, stora lekparken, stranden, McDonalds med jättebra lekland, så det skulle inte bli svårt att sysselsätta sig. Det kunde inte ha satt igång en bättre tid. Runt 10.00 lämnade mamma och Noëlle oss, det var runt 21 grader ute.
Vi fortsatte förbereda men det kändes redan att det inte gick lika snabbt som med Noëlle. Jag ringde barnmorskan och varnade att det var på gång men att jag skulle höra av mig när jag trodde att vi behövde henne. Hon är en pratkvarn och en hippie. Jag ville verkligen inte ha henne här längre än nödvändigt.
Vid elvatiden var poolen fylld och 35ºC varm. Värkarna var fortfarande relativt svaga och kom väldigt oregelbundet, med allt mellan 2-10 minuter. Vi hamnade framför TV:n och tittade på något djurprogram. Så fort TV:n drog igång hade jag ett glapp på 16 minuter mellan två värkar och jag blev lite missmodig. Det här skulle dra ut på tiden mer än med Noëlle.
Klockan blev strax före två och värkarna var fortfarande oregelbundna men började iallafall göra lite ont och bli en minut långa. Barnmorskan ringde för att kolla läget och jag berättade att det var ungefär 5-6 minuter mellan värkarna och en minut lång och vi bestämde att hon skulle komma och kolla mig.
14.13 kom barnmorskan. Vi tog en sak mellan varje värk. Först kollade hon Milos hjärtljud som var jättebra. Sen kollade hon min puls och såg inte alls nöjd ut. Den var jättelåg. Jag har ganska låg puls normalt, men hon var inte riktigt nöjd med hur låg den var. Jag hade ju legat på soffan i några timmar så jag satte mig upp, drack lite saft. Nästa gång hon kollade var det bättre.
Efter det förflyttade vi oss upp till sängen där hon skulle se hur öppen jag var. Tio centimeter! Fullt öppen och hon kände en full säck med vatten. ”Om jag tar hål på vattnet blir det bebis inom fem minuter” sade hon. Ehh? Det var ju fortfarande bara 4-5 minuter mellan värkarna, jag hade ju inte ens kommit in i transitionsfasen.
Jag avböjde.
I en halvtimme fortsatte jag i samma spår som tidigare. Jag var fortfarande med och kunde samtala med barnmorskan och Greg mellan värkarna, men under värkarna gick jag helt in i mig själv med blöt tvättlapp för ögonen.
Runt tretiden började värkarna bli mer och mer smärtsamma och långa och vid 15.40 var jag i transitionsfasen. Värkarna kom varannan minut och var en minut långa. Barnmorskan fortsatte tjata om att bebis kunde vara här nu om jag bara krystade.
Ingenting var som med Noëlle. Jag minns de här värkarna, de gjorde jäkligt ont men jag andades mig igenom dem med Noëlle. Den här gången gjorde de mycket mer ont och utöver det höll barnmorskan på att tjata om att jag skulle krysta. Det var ju inte ens krystvärkar och de kom varannan minut. Jag kände hur jag började få slut på syre.
15.55 kom backup, en sjuksköterska som jobbar på akuten. Hon var hur gullig som helst. Jag började krysta, nu hade jag hört i två timmar att bebis skulle vara ute om jag bara krystade och nu ville jag få det överstökat med. Att krysta under transitionsfasen är ingenting jag rekommenderar. Fy farao. Jag krystade. Jag skrek. Jag ylade. ”Ner med hakan och krysta istället för att skrika, du blir bara hes.” Så jag försökte göra som de sade. Plopp sade det. Och plopp. Och plopp. Och plopp igen. Jag förstod ingenting.
Varje plopp kändes som att skjuta ut en melon och jag tänkte att ”det måste vara huvudet”.
Det första ploppet var vattnet som sköt ut som en kanonkula.
Det andra ploppet var ”the ring of fire”.
Tredje ploppet var huvudet.
Fjärde ploppet var axlarna och kroppen.
Allting gick så otroligt snabbt på slutet och medan Greg på barnmorskornas order lämnat kameran för att gå och skriva ner när vattnet gick hade Milo redan kommit ut.
Jag var så otroligt lättad. Milo var lite lila, hade mycket slem i mun och näsa. Han skrek till och började andas men ville inte riktigt få till den där tjusiga rosa färgen så han fick andas lite syrgas på avstånd och vips så blev han rosa. Världens finaste lilla pojke och jag var så stolt.
Vi låg där medan navelsträngen fick sluta att pulsera. Moderkakan kom snabbt ut och sjönk till botten.
Jag var livrädd att jag skulle ha spruckit igen. ”Ska ni kolla mig nu?” bad jag. Det är ingen brådska, du kan amma lite och bonda med nya bebisen. Jag satt där i halvpanik. Det värsta med hela Noëlles födelse var att bli ihopsydd. När de äntligen kollade mig hittade de ingenting.
Lättnaden var otrolig. Nu kunde jag fullt ut njuta av nykomlingen ♥
Strax därefter kom nybliven storasyster och mormor in för att träffa Milo. Noëlle blev kär och ville visa upp honom för alla, ”see, bebis” sade hon och pekade på Milo.
00
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
Återigen grattis till er lille son! Han är otroligt fin. Tack för att du delar med dig av din förlossningsberättelse.
WOOOOOW! Grattis till er allihopa. Gud vad häftigt
Äter frukost och läser om när Milo kommer till världen. Det är så häftigt att läsa om och minnas sina egna att en liten tår trillar nedför kinden. UNDERBART och grattis igen!
Skönt att allt gick bra, och att du fick stanna hemma!
Men var Greg bortvänd när Milo kom?? Eller han såg, men hann inte fotografera?
// A.
iHusvagn svarar: Jag vetetusan. Tror inte att han såg ögonblicket när han kom ut direkt, kanske mer när han var på väg upp på magen…
Ett jättegrattis till hela familjen. Ett extra grattis till N också förstås, för det är stort att få en lillebror
<3
Och tack för att ni delar med er av förlossningsberättelsen.
Grattis igen och tack för att du delar med dig. Så fin berättelse, nu sitter jag här med tårar i ögonen och bara ler. Tänk att varje förlossning är så fin och unik
.
Ta hand om er och njut!
Du fixat med bravur. Milo är så söt och Lilla N tittar och ser ut att va
jättestolt för sin lillebror så en massa grattis till hela familjen.
Har följt dig ett tag så det är så skoj att läsa ,följde dig även förra gången
tycker det är jättekul att läsa och se vad som sker .
Kramar i massor till er.
Du är så otroligt duktig. Jag är så imponerad. Han är jättesöt och N blir säkert en jättebra storasyster.
Hihih, fy tusan vad söt han är!!!!! Och vad bra det gick. skööööönt! Föddes han vidöppet eller vet du inte det?
iHusvagn svarar: Nej, han hade vänt sig rätt typ tre veckor innan och föddes åt rätt håll
Härliga bilder! Han är så söt, ser ut som han just varit hos frissan
När gick du ner i vattnet? Är det rutin att det kommer sköterska? Kul och spännande att få läsa!!
iHusvagn svarar: Det är lite lösare rutiner här än i Kanada. I Kanada MÅSTE två barnmorskor vara med, inte här. Barnmorskan var ensam men hade tre olika alternativ som kunde komma och hjälpa till, två sköterskor och en doula. Om ingen var tillgänglig hade hon varit själv… Jag gick ner i vattnet för sent kände jag. Det hade nog gått fortare om jag hoppat i tidigare. Jag gick i 14.30 ungefär, efter att barnmorskan undersökt mig. Sist gick jag i tidigare och det avstannade inte värkarbetet, snarare tvärtom.
så underbar berättelse
) Skönt att allt gick så bra 
Super söt kille 
O stolt storasyster 
Spännande! Otroligt skönt att det gick så bra med hemmafödsel igen och GRATTIS till att du slapp sys! Naturlig födsel + att slippa sys så är man raskt tillbaka på spåret igen. Första gången fick jag sy en hel del och var väldigt öm, andra gången gick det bra och tredje gången blev det akut kejsarsnitt och DET tar lång tid att hämta sig ifrån. Många kramar!!!
Vilken fin berättelse, blir rörd! Och vad skoj att han kom den 1 januari, då tog jag fel. Trodde den andra.
Grattis än en gång till en jättefin kille!
Vad skönt att allt gått bra med förlossning, storasyster och mamma din som passade storasyster.
Har några grannar hört av sig om att de hört dig skrika? Eller visste alla att du skulle föda i husvagnen?
Ha det så trevligt med allt nybebismys. =)
iHusvagn svarar: Haha, nej, jag skrek väl inte så högt direkt, men jag skrek vilket jag bara gjorde en gång sist
Grattis till er underbare bäbis. Vad fin han är! Tack för att du delar med dig så öppenhjärtligt av din förlossning på bloggen.
Vilken underbar berättelse att läsa!!! Skönt att det gick så bra!! Han är så fin, så fin!! Grattis ännu en gång! <3
Underbart att få höra om din förlossningsberättelse. Nu kan jag väl bara hoppas på att min går lika snabbt men det tror jag knappast. Ser verkligen fram emot hemma vatten födsel. Grattis igen, han är super söt!
Gratulationer!
Åh vilken fantastisk berättelse! Jag sitter med tårarna i ögonen och bara njuter.
Det verkar ju som att det flöt på bra alltihopa.
Varmt tack för att du vill dela med dig! <3
Så skönt att allt gått så bra för er!
Åh, tack för att du delar med dig! Jag blir alldeles tårögd när jag läser. Vilken underbart fin liten pojke ni har fått, han ser otroligt söt och inte alls ”nyfödd” ut. Härligt att se bilder på familjen, det strålar lycka ända genom min dataskärm!
Hej och Grattis till hela fina familjen!!!
Vad fantastiskt att gå in här och se att bebisen kommit och få läsa din berättelse! Jag kände igen mig i din berättelse, min tvåa tog också lite längre tid än ettan och jag skrek och hade mig mycket mer andra gången. Jag funderade på om det kan ha varit så att första gången visste jag inte riktigt vad som skulle hända och jag kunde lyssna på kroppen mer. Andra gången var jag inställd på att det skulle gå snabbare än 4h7m, och blev besviken, rädd att något var fel och så tror jag att jag höll emot för att jag mindes hur ont det gjorde på slutet och inte riktigt ville ha så ont igen.
Första gången var jag dessutom rätt utvilad och ego, andra gången hade jag ju en 2½-åring att ta hand om, och hade inte alls vilat tillräckligt innan bebisen kom.
Jag tycker du är helt fantastisk som föder hemma först och främst, men dessutom i en husvagn, makalöst! Ni är coola både du och Greg!
Dessutom gör ni fantastiskt vackra barn!
Massa kramar,
Helena i Hägersten
Grattis
Skönt att höra att allt gick bra! Synd att dom motade bort Greg mitt i alltihopa, det borde väl ha kunnat vänta med den anteckningen tycker jag.
och vad skönt att du ”höll” den här gången. Så var det för mej med, första gången gick för snabbt och det sprack åt alla håll, de andra tre gångerna har det gått ännu snabbare men kroppen har mer förberedd tror jag.
All lycka!
Spännande att läsa och vad skönt för dig att allt gick bra. Jag minns att min andra förlossning gick så otroligt snabbt (typ 2,5h från första värk) och jag skrek med som en stucken gris strax innan krystvärkarna kom, det var så intensivt jämfört med första förlossningen. Det är precis som om att kroppen känner igen hela förloppet och arbetar på snabbt och lätt. Grattis igen till ett riktigt litet sött troll!
Toppenfin berättelse – tack för att ni delar med er.
Ha det nu så gott tillsammans
Fantastiskt berättelse, jag blir alldeles rörd! Tack för att du delar med dig!
Tack för att du delar med dig. Du får det att låta så lätt och naturligt, lite ovanligt idag känns det som. På nåt sätt har vi skapat ett effektivt och ”fläckfritt” samhälle som inte har plats för smärta och död. Tycker att det är coolt att du och Greg väljer hemförlossnng i en husbil!
Fantastisk berättelse! Det är verkligen något särskilt att föda naturligt och följa sin kropp. Återigen, stort grattis till Milo!
Grattis till gossen!
Grattis igen! Verkar ha varit jobbigare än med Noelle och ganska annorlunda? Härligt att du kunde göra det hemma och i vatten igen!
Du är förresten sjukt snabb med att producera en förlossningsberättelse…
iHusvagn svarar: Allt är ju relativt
Tack för denna fina berättelse!
Älskar bilden på Milo, Greg och Noëlle! Vilken kärlek och lycka man kan läsa i deras ögonkontakt!
Hejsan!
Nu var det längesedan jag läste om din familj. Det var på gamla mysmasken och nu hittade jag hit. Så spännande att få läsa din förlossningsberättelse. Jag födde mitt första barn i somras och det är verklgien coolt att läsa något sånt här när man varit med om en förlossning. Nu har ju iof inte jag fött i vatten eller i husvagn.. Men du fattar nog vad jag menar.
Stort grattis till er fina kille!
iHusvagn svarar: Tackar! Förlossningsberättelser är något annat när man upplevt det själv