Lycka ♥ (Den fina bodyn är från moster Johanna)
Jag har jobbat en del med min perfektionism på sistone, och med det springer man onekligen på stora ord som lycka, glädje, självförtroende. Lycka är något alla önskar, men vad är det egentligen? Hur blir man lycklig? Pengar? Hälsa? Kärlek?
Jag läste en studie. Enligt forskaren finns det tre olika tårtbitar i lyckohjulet.
- Genetiskt baserad baspunkt
- Livssituationen
- Avsiktliga aktiviteter och praxis
Den genetiska baspunkten står för 50% av lyckan. Denna tårtbit är fix. Inte så mycket att göra åt. Teorin är att oavsett vad som händer – bra eller dåligt – så återgår man till den här nivån av lycka.
Livssituationen står för 10% lyckan. Detta är saker som nya prylar, partner, hälsa, barn, befordran. Det är en ganska liten del av kakan. Visst kan man försöka göra sig lycklig genom att köpa fler prylar, men vi är vanedjur. Den här lyckan är bara en temporär fix som snart har blivit en vana.
Avsiktliga aktiviteter och praxis står alltså för 40% av lyckan. Det här är den delen vi har störst chans att påverka, genom handlingar och inte materiella ting.
Vad är då dessa aktiviteter?
Forskaren, Sonja Lyubomirsky, föreslår dessa tre:
- Gör något vänligt. Att göra vänliga saker höjer lyckokvoten. Märkligt nog fann Lyubomirsky att det ger bättre resultat att göra flera vänliga handlingar på samma dag än att sprida ut dem under en vecka.
- Att uttrycka tacksamhet och optimism. Att göra en lista över saker man är tacksam för bidrar till att göra en lyckligare. Återigen en märklig upptäckt – att göra en lista en gång per vecka höjer lyckan mer än att göra tre eller flera per vecka.
- Att bearbeta glada och ledsamma livserfarenheter. Det är här det verkligen blir intressant. Det visar sig att det endast är till hjälp att prata eller skriva om negativa erfarenheter. Att prata eller skriva om svåra tider hjälper en att skapa struktur vilket hjälper att förstå och anpassa sig till händelsen bättre.
Positiva erfarenheter generar mer lycka om man tänker på dem privat. På det sättet kan man återuppleva dem om och om igen utan att behöva analysera dem. Det går såklart bra att dela med sig av positiva erfarenheter och kanske ljusa upp någon annans dag, men man ska vara noga med att minnas de goda händelserna i livet även på ens privata tid.
Jag känner mig lycklig i vårt lilla hus på hjul. Jag känner mig fri. Det är så inprogrammerat i en att pengar och saker gör en lycklig att det är svårt att göra sig helt fri. När jag och maken åker runt pekar vi fortfarande på stora fina hus och säger ”Wow, nice house” trots att vi båda har sagt att vi kommer att vilja ha ett litet hus nästa gånger vi köper hus.
Sluta jaga lyckan. Du kommer inte att bli lyckligare när du får ett bättre jobb, när lånet är avbetalt, när barnen blir lite större, när du gift dig, när du skilt dig, när det blir sommar, när det blir vinter, när du gått ner 10 kg, när barnen är utflugna, när du pensionerar dig, när du dör.
Finn lyckan. Den finns överallt, runtomkring dig. Kom ihåg att njuta av de små sakerna, för en dag kommer du att inse att det var de stora sakerna.
Imorgon ska jag ge tio komplimanger till andra än barnen. Gör det ni också!
00
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
vilket fint inlagg
. ar sa glad over att du fortsatter att fundera over det dar med perfektionismen. fick mig i allafall att tanka pa ett litet program de visade pa play (tror att det var svt) for en tid sedan. vet inte om det finns kvar, men tror att du skulle kunna uppskatta det. korta, roliga och tankvarda sma avsnitt om jakten pa lyckan. kram,
och vad fin han ar!
Ja, det här har jag ju bearbetat djupt och mycket under en ganska lång tid. Om jag blivit lyckligare? Japp! Eller, jag har nog alltid varit bra på att se att jag har haft det bra, har njutit av mitt liv där jag varit och glatt mig åt andras framgång. När jag sprang på den förhatliga 40-årskrisen var det mycket som slog mig. Att jag antagligen levt halva mitt liv, och vart hade det tagit mig? Jag mådde jättedåligt och jag var väldigt jobbig för min stackars man i alla mina frågeställningar. Till slut kan jag nog säga att jag kom ut på andra sidan med nya insikter. Att jag vill fortsätta göra gott. Att jag har såååå mycket att vara tacksam över och att det är viktigt att jag delar med mig av det till dem som är berörda. Att jag vill dela det lilla jag har med andra så gott jag kan. (Uppmärksamma födelsedagar, tunga tider, ”bara för att” eller vad det nu kan vara.) Att min familj är allt för mig, men att det ändå är viktigt att jag fortsätter utveckla mig själv på egen hand. En vacker dag är barnen utflugna och det är viktigt att jag då inte förlorar mitt ”värde”. Att festfrukost en vanlig onsdag gör alla glada. Att människan inte bara är en kemisk robot och att det är jätteviktigt att jag låter min andlighet ta plats. Att jag är ansvarig för mina val, ingen annan. Att kärlek är allt. Att människor som mår dåligt måste få göra det och att när de gör det får jag arbeta på att inte ta till mig deras negativa energi, utan försöka ge av den positiva jag förhoppningsvis har själv. Att utmana mig själv.
Lyckan finns verkligen här och nu. Det är viktigt att vi alla kommer ihåg det. Jag hänvisar till min systers blogginlägg från i går. (http://ochsedan.blogspot.se/2012/04/mer-om-hjarnhalvorna.html#comment-form) Vi lever i ett samhälle uppbyggt runt en kollektivism som gör oss människor utbytbara. Det är SÅ viktigt att jobba emot detta och uppmärksamma våra medmänniskor. Din uppmaning till komplimanger tar jag till mig. Den första gav jag min son för en stund sedan. Han blev jätteglad. Nästa kommer till dig. Tack för att du genom att bara vara du ger mig så många glada och eftertänksamma stunder! Kram.
Vad söööt han är, helt underbar body
Så bra skrivet!
Sen jag blev utbränd och även sen sjukpensionär så har jag blivit lyckligare. Det låter konstigt och annorlunda och det är synd att det ska behövas något speciellt för att inse hur bra man har det. Den jag var då och den jag är nu är två helt olika personer, det är som natt och dag.
Jag njuter mera av de små sakerna, som att sitta ute och dricka en kopp thé, jag försöker vara glad och tacksam för alla bra saker jag har men framför har jag upptäckt att jag är ”good enough”. Det skulle jag inte ha tyckt om mig själv då, när jag jobbade. *kram*
Fint inlägg!
Sen måste jag säga att vad roligt att se en Snoffs-body på bild! Jag har plåtat deras produktbilder och älskar kläderna
Älskar bodyn.
iHusvagn svarar: Hade aldrig sett det märket tidigare
Känner igen slutet
Bra inlägg! Stämmer otroligt bra!
sv: bilderna som var i inlägget är från en annan app. Har inte kommit på hur man får över instafotona än, dumt att dom inte finns då man kopplar i datorn :/ Men iaf.. mitt hetaste tips just nu är att dela dom på facebook, spara på datorn och sen vips så har du dom. Eller skicka dom via mail till din mail
Mormors lilla sötnos. Tänk att det redan har gått 2 1/2 månad sedan jag höll i Milo. Det känns overkligt att han har blivit så stor.
Lycka blir när ni kommer i början av juni. Då skall jag bära, leka, snusa, gosa barnbarn. Tänk att få springa runt på gräsmattorna med Noëlle nu när hon har blivit ett år äldre, att få sitta på lekmattan bredvid Milo och titta på när han leker med alla för honom ”nya” leksaker som finns här från morbrödernas barndom.
Längtar efter er alla!
Apropå det du har skrivit om lycka ovan …
Frihet är nyckeln till lycka. Frihet uppnår man bara om man inte är bunden. Bunden är man om man har lån eller är materialist.
Frihet är nyckeln eftersom det är först när man är fri som man förstår vad verklig lycka är. Det är då man uppskattar vardagen och det lilla ögonblicket.
Om man försöker att leva som det förväntas av en, dvs. går i flocken, tror man att skapade ögonblick ger lycka, exempelvis fester eller shopping.
Lär man sig istället att uppskatta de små ögonblicken av lycka som finns runtomkring i vardagen behöver man inte jaga den s.k. lyckan! Lyckan finns att hitta i allt!
Det finns inte något gott som inte har något ont i sig och det finns inte något ont som inte har något gott med sig. Om man lär sig att ge världen ett leende då får man för det mesta ett leende tillbaka. Om man får en sur grimas tillbaka då vet man att det väntar ett leende efter nästa hörn. Om man lever som att det inte finns några halvtomma glas utan bara halvfulla har man kommit en bra bit på väg!
Fint skrivet! Jag tror att jag blivit lyckligare nu när jag tänker på det jag har och uppskattar det. Men det finns en hel del att jobba med, som att kunna säga nej till saker man inte vill göra utan att behöva komma med en förklaring.Tycker också on att påminna andra om att de är bra, många får för lite uppskattning fast de gör ett otrolig bra jobb.
Ja det gäller att finnas och leva i nuet. Att finna i lyckan i det man har och i de små stunderna. Att sluta jaga det man inte har.
kram kloka du!