Vi bestämde oss för att äta på McDonalds på SkyCity med mamma/mormor innan vi skulle flyga.
Alla som varit däruppe vid lunchtid vet hur galet med kö det är och hur svårt det är att få bord.
Vi hittade till sist ett bord som vi, liksom alla andra, på ett väldigt svenskt sätt ”paxade”. Vi dukade av föregående besökares bricka, satte oss på ena sidan och ställde en väska på den andra sidan av bordet. Mormor gick och ställde sig i kön.
Efter några minuter ställde en man från bordet bredvid en överfull, smutsig bricka på vårt bord.
Jag tog brickan, ställde tillbaka den och meddelande att vi skulle äta vid bordet och att jag inte ville ha en smutsig bricka där.
Han skickade genast tillbaka brickan och sade att den inte var hans.
Det blev tyst runtomkring och jag fick ögonkontakt med mamma i kön så att hon skulle vara beredd ifall nåt hände.
Jag lät meddela att jag struntade i vems det var och att han isåfall kunde bära bort den eller ställa den på räcket, sedan ställde jag den återigen på hans bord.
Mannen: ”Du kan göra det själv.”
Jag: ”Nej, den stod inte på mitt bord.”
Mannen tog brickan och hävde ur sig ett ”Jävla kärring”.
Jag vände mig till maken som stod på andra sidan bordet med Milo på magen.
Maken till mig: ”I don’t know Swedish, but I know what ‘jävla kärring’ means.”
Mannen: ”Is there a problem?”
Maken försökte ta sig förbi mig men jag sade åt honom att inte gå dit med Milo. Han, plockade av sig Milo, gav honom till mig och likt en lejonhanne sträckte han på sig så att han blev två decimeter längre, gick över till den huvudet kortare mannen, såg ner på honom och sade: ”You called my wife a ‘jävla kärring’.”
Undermening när han gav mig Milo var att ”visst, vill du slåss, varsågod, jag tänker försvara min familj” och mannens familj blev orolig och försökte hålla honom tillbaka.
Mannen: ”Yes?”
Maken: ”I would like you to show some respect. I wouldn’t call your wife that.”
Mannen: ”But your wife IS a jävla kärring.”
Jag sade åt maken att det inte var värt det. Han vände sig tillbaka mot oss. Tysnaden bröts, folk började diskutera och jag fick en handfull uppmuntrande nickar av andra svenskar.
När familjen väl gått började folk prata. Damen bredvid som såg och hörde allt sade att det var förskräckligt och att hon gärna skulle ha vittnat om det hänt något.
Maken hanterade det hela så väl och det var så skönt att han stod upp för mig. Med sina 188 cm och ganska stadiga kroppshydda kan han ”intimidate” vem som helst.
just det – till er som kom fram och hälsade på Arlanda, det var jättetrevligt 
Noëlle gjorde sina bästa Simba-rytningar, haha.
00
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
mysmasken
Men herregud! Det är sånt där man tror inte händer ”på riktigt”… Jag höll på att falla baklänges när jag läste att idioten hade sin familj med sig också. Bra förebild där…
Ja det var en otäck situation. Trots att jag stod tre-fyra meter bort och inte hörde vad som sades förstod jag att den utlandsfödde ”svensken” var hotfull mot min dotter med familj. Han tog tag i Greg, som då fortfarande hade Milo på magen, och gjorde hotfulla åtbörder.
Det Greg gjorde var oerhört imponerande. Han knäppte lugnt och stilla upp selen och överräckte Milo till Stephanie, som stod med Noëlle på andra sidan det breda bordet. Därefter tog Greg av sig selen med lugna och kontrollerade rörelser samtidig som han breddade ut axlar och skuldror och sträckte upp sig i sin fulla längd. Han gick ett varv runt mannen utan att säga någonting, bara demonstrerade sin styrka genom att titta ner på honom. Därefter satte Greg sig ner med återhållna rörelser med sidan mot mannen. Hela ryggens och nackens sträckning samt utbreddning av skuldrorna talade om att han var beredd om mannen skulle gå till attack. Gregs demonstration hade verkan och mannen lomade tillbaka till sitt bord, förnedrad. Han var ändå tvungen att vända sig om med några fula kommentarer ett par gånger. Greg ignorerade honom, men jag såg att han var på sin vakt hela tiden.
Mannen stod före händelsen två personer framför mig i kön och jag kände därför igen honom när han började bråka. Jag studerar och analyserar alltid folk runtomkring mig, vilket jag även gjorde när det gällde honom under de ca 10 minuter han stod framför mig i kön. Han stod där med en annan familjemedlem (de var 8 st totalt). Han hade ett ärr i ansiktet, kortsnaggat hår och mitt allmänna intryck var att han hade en mycket otrevlig attityd.
Jag var därför beredd på det värsta när jag såg att han gjorde verbala och fysiska utfall mot Greg. Jag övervägde om jag skulle skrika till personalen att de skulle trycka på direktknappen till polis eller vakter på flygplatsen, alternativt ringa 112 beroende på hur situationen utvecklade sig. Nu lugnade det sig som tur var. Tyvärr hann jag inte spela in det som skedde på min mobil.
Jag finner det oerhört att någon ens kan tänka sig att attackera en person som har en liten bebis i en sele på magen. Tyvärr är det här inget ovanligt i dagens Sverige.
Jag talade om för Greg att det var tur att det inte utvecklade sig till regelrätt handgemäng, eftersom ingen svensk då skulle ha vågat ingripa och hjälpa honom.
Gregs syn på Sverige idag är helt annorlunda än när han kom hit första gången och det är inte i någon positiv riktning kan väl tilläggas. Vare sig när det gäller vårt skattesystem eller vår integration.
Tyvärr, får jag väl säga, eftersom Stephanie och Greg har (haft) allvarliga tankar på att flytta hit inom en snar framtid. Nu får väl mormor fortsätta att åka skytteltrafik över Atlanten.
Apropå de som kom fram och hälsade i parkeringshuset på Arlanda.
Vi höll på att packa ur bilen när en bil parkerade några meter bort. Två tjejer/kvinnor klev ur och gick fram till Stephanie. ”Visst är det väl ihusvagn?” frågade de och skrattade samtidigt. Det visade sig att de var systrar och att den ena bodde i Spanien sedan tolv år och att de båda läste Stephanies blogg.
Hur stora är oddsen?
Hur känns det att vara känd Stephanie
iHusvagn svarar: Haha, ja, jag med mina 300 läsare
Vilken djävla idiot!
När jag nyss läste det för maken så sa han.. Var det en utlänning?
Fördomsfullt kanske.. Men det känns som om det är de som beter sig på det viset.
Din make var otroligt stark och samlad i all det här.
Masssssor med kramar!
iHusvagn svarar: Ja, självklar var det det. En svensk hade aldrig ställt en smutsig bricka på någon annans bord och hade hen mot förmodan gjort det utan att inse att det satt någon där hade hen ursäktat och sagt att hen inte visste att det satt någon där och tagit brickan. Det är nyttigt för maken att få se lite av det här med egna ögon. Han har ju bara hört min åsikt och sen alla andras åsikter hemma i köket hos folk, men inga svenskar vågar ju tycka något utåt för då ska allt vara så jävla PK annars blir man stämplad som rasist.
Ja jösses vad fnissiga vi blev där på Arlanda. Väldigt surrealistiskt att träffa dig och hela din familj live! Det jag glömde säga var att dina bilder är så himla fina. Och Noëlle var urgullig med sina simbaimitationer.
Vi åt lunch på restaurangen precis bredvid McDonalds och såg hur mycket folk det var där. Vilken obehaglig upplevelse ni fick vara med om. Hoppas flygresan hem till husvagnen gick bra. Själv hade jag ju bara 4h flygresa hem till Spanien.
/Hälsningar en av tjejerna på Arlanda
P.S. Vad vacker din Mamma är. Och ung!
Tack Therese!
När jag läser kommentarerna här så blir jag riktigt illa till mods. För mig var det inte alls någon självklarhet att personen i fråga var svensk med utländsk bakgrund. Hade en ”riktig svensk” betett sig illa hade det antagligen bara konstaterats att det var en riktig idiot och en mycket obehaglig situation, men nu drar ni genast växlar på ursprung… Tro det eller ej, men det finns många jävligt obehagliga ”riktiga svenskar” också. Jag gissar att min umgängeskrets är mer varierad och det är därför jag inte hänger upp mig på detta på samma sätt. (Shit, jag är ju gift med en andra generationens invandrare. Det är ju otroligt att han inte slagit ner mig än… *suck*)
Att Sveriges integrationspolitik inte är idealisk kan jag däremot hålla med om. Men det hjälper ju knappast att hänga upp sig på att svenskar med utländsk bakgrund beter sig illa när den bakomliggande orsaken är social och inte beroende av härkomst. Fördomarna främjar definitivt inte situationen.
iHusvagn svarar: Var är du uppvuxen, i Norrland eller? Finns det invandrare där? Har du sett hur det går till? Klart som korvspad att orsaken är härkomst (kulturell och religiös). Det går inte att jämföra invandrare i Kanada (din make) med invandrare i Sverige. Kineser och indier (buddhister och hinduister) jämfört med muslimer. Jag är ledsen, men en av de tre religionerna är bra mycket mer aggressiv.
Steph, du glömmer att jag bott på ganska många olika ställen och även i olika länder och jag vet mycket väl ”hur det går till”. Jag kan dock inte ställa mig bakom er reaktion när ett rötägg beter sig som ett svin. Det är just för att han är ett rötägg och inte p.g.a. religion eller härkomst. De allra flesta människor är bra – även muslimer. Och på samma sätt finns det idioter i alla andra länder också. Att invandrare är något överrepresenterade inom kriminalitet är en spegling av samhället. Social utsatthet är ingen bra grogrund för att skapa goda medborgare oavsett kultur, religion eller härkomst.
iHusvagn svarar: Visst, jag kan gå med på att invandrarkriminalitet kan vara en spegling av samhället, men vi kommer också från olika kulturer och religioner och självklart formar det våra beteenden. Kvinnan som satt bredvid oss och vänligt frågade om det var ledigt var också invandrare – thailändare. Man kan inte dra alla invandrare över samma kam, gruppera ihop dem och kalla dem invandrare. Muslimer är i en grupp för sig.
Heja! Äntligen någon som vågar säga något. Man vet ju vad 90% tycker men ingen vågar säga något.
iHusvagn svarar: Och samma här i bloggen. De enda som vågar säga något är alla politiskt korrekta.
Jag måste säga att det faktiskt inte var någon självklarhet för mig att det inte var en svensk som störde er. Det förstod jag inte förren din mamma skrev det. Och samtidigt undrade jag varför det var viktigt?
För mig är det inte klart som korvspad att det är pga härkomst som man beter sig så här. Jag har upplevt att det ställs brickor på mitt bord av ”super svenskar” dvs blåögda och blonda.
Och nej jag bor inte i Norrland utan bodde mina första 30 år i Göteborg. Sedan 8 år bor jag i en mindre stad. Jag har aldrig blivit illa behandlad av någon bara för att dom är av annan härkomst. Däremot har jag blivit kallad fitta, fetto, m.m av just det svenska pojkar/män.
Jag har ingifta muslimer i släkten, jag har kompisar som är muslimer, jag jobbar med muslimer och nej jag har inte märkt att muslimer är oförskämdare än kristna. Inte aggressivare heller.
Det är synd att det för er är en självklarhet att denna mannen var otrevlig just för att han var utlandsfödd snarare än att det bara var en otrevlig man.
Tur att allt gick bra!
//Henrietta
Usch. Läskigt. Jag är glad över att det inte blev värre. För övrigt skulle det vara spännande att studera temperament och hur det ärvs/lärs in… Och så håller jag med om att det absolut finns ”infödda svenskidioter”, men de visar sig oftast först med några järn innanför västen.
iHusvagn svarar: Jo, precis. Visst finns det svenska rötägg, men det där hade inte hänt om det varit en 50-årig pappa med fru och fyra döttrar på McDonalds. Och hur kommer hans döttrar bete sig? Jo, de kommer kalla andra svenskar ”jävla kärring” när de inte får som de vill.
eeeh..jag är också invandrare i sverige..
Du sjönk otroligt i mina ögon. Så du menar att händelsen (b) (dvs. situationen) orsakades av mannens härkomst (a). Och att om a inte hade varit lika med icke etniskt svensk så skulle b aldrig hänt?
iHusvagn svarar: Njae, om han inte hade varit mussla hade det varit mindre troligt att det hade hänt.
Man misstänkte ju från början att det var invandrare och nu såg jag det i kommentarerna. Vad långt det har gått, att vi ska stå ut med det här…
Ååååh, vad trött jag blir på alla som ska vara så himla bajsnödiga till och med i kommentarsfälten i en blogg! Nu VAR det ju en invandrare som uppförde sig som ett jäkla stolpskott, så varför förneka det och försöka släta över och säga att det är samhällets, Sveriges, Arlandas personals eller fan och hans mosters fel – vems som helst bara det inte är personen av utländks härkomsts fel, gud förbjude.
Som veckopendlande mellan två av Sveriges invandrartätaste orter, men med helt olika invandrargrupper (afrikaner med varierande religösa bakgrunder och arabiska muslimer) så kan jag skriva under på att det helt klart är så att den typen av obehagliga konfrontationer helt klart är överrepresentaterade i Malmö där det är en stor del av befolkningen som kommer från arabländerna och Balkan. Sorry, men så är det. Man kan vrida och vända på det, försöka hitta andra orsaker, men till syvende och sidst kommer det att kokas ned till detta faktum. Att förneka det kommer bara att späda på rasism och främlingsfientlighet, då folk som framför den här typen av fakta, känsla, upplevda händelser – bland annat jag, som flera gånger råkat ut för liknande händelser, och många vänner med mig – känner att DEN rädslan aldrig tas på allvar. Rasism fungerar faktiskt åt båda håll – även en ”svensk” kan bli ledsen över att bli kallad jävla blekröv, fitta etc.
Med det sagt så är det naturligtvis så att det finns hur många muslimer som helst som inte uppför sig, eller är uppfostrade på det sättet, men islam ÄR en mer våldsbejakande religion än de andra världsreligionerna, det är det inte tu tal om. Ta bara på att det faktum att det är den enda religion där de högsta religiösa ledarna i flera fall FORTFARANDE I MODERN TID öppet stödjer ”heliga” krig mot oliktänkade. Något som i de flesta andra religioner upphörde för generationer sen. http://www.youtube.com/watch?v=bvV6SRHLZOQ
Håhåjaja, vad arg man kan bli. Nu ska jag lugna mig lite
iHusvagn svarar: Herregud, jag som satt där i flera dagar och väntade på ett argt PK-inlägg från dig, haha. Tänk så fel man kan ha
Haha, ja, visserligen är mina åsikter ibland kanske pk, men då är det för att jag TYCKER så – inte för att det ”ska” tyckas på det sättet
, men i det här fallet tycker jag såhär – och då uttrycker jag den åsikten 
Oj, nej, här håller jag inte med. Synd, verkligen synd, att mannens härkomst alls nämndes. Du var ju saklig i ditt ursprungliga inlägg när du inte vidrörde det alls. Här handlar det om en idiot rätt och slätt, vilken hudfärg, religion eller skostorlek han hade är helt onödig information. Hans beteende är hans och det är det som räknas i det här samhället – som han betedde sig beter man sig inte bland folk.
När jag möter såna som han brukar jag undvika potentiellt farliga (för var hans gränser går vet man ju inte) konflikter genom att säga vad jag tycker men absolut inte ta upp kampen. Hade blivit riktigt rädd om min man hade accepterat utmaningen på det sätt G gjorde…om jag förstod beskrivningen rätt. Hade nog sagt min mening med ord, men ändå ställt brickan på ett tredje bord och tänkt att det var ju synd att hans föräldrar misslyckades med hans uppfostran, JAG tänker inte göra det åt dem…