Igår åkte vi upp till norra delen av Theodore Roosevelt park. Det var ungefär en timmes resväg. Vi bestämde oss för att ta med bärryggsäcken åt Milo och gå på en liten hajk. Det fanns olika spår, och vi tänkte prova det minsta på 2 km för att se hur Noëlle skulle gilla det. Hon älskade det! Det var hur kul som helst. Vi gick i nedtrampade stigar med buffalospår. Coolt. Vi såg (tack och lov) inga stora djur medan vi promenerade.

Här är campingen vi hamnade på. Det var så fullt i lördags att vi fick ta en plats med 20-ampere, vilket är superminimum. I söndags åkte nästan alla hem och det är tomt här. Jättevackert med badlands i bakgrunden.

Det här var det spåret vi valde. Det började asfalterat, ett litet spår som var handikappanpassat, sen kunde man välja att ta det längre spåret som var på stigar.

Min lilltjej ”posar”? Haha.

Noëlle fattade direkt det här med att hajka och hittade en vandringspinne ♥

Hon hittade en stor stock som hon klättrade upp på. Fin bakgrund, tyckte vi allihopa.

Här var spåret mer som en stig och vi klättrade upp för de där trapporna.

Maken och barnen på väg uppför.

Uppe på hörden!

Noëlle stannade åtskilliga gånger och gned sin ena pinne mot den andra. Vi förstod inte riktigt vad hon pysslade med tills hon ropade ”stop right there, I’m taking your picture”. Hon härmade mamma och det där var kamera och stativ ♥

Utsikten, såå vackert!

Lite fler lerberg. Det är här de hittar alla dinosaurier. Flera miljoner års lager som är enkla att komma åt. Häftigt!

Och en sista bild

En ståtlig bisonoxe som stod uppe på en höjd nära vägen i solnedgången…

En till buffalo som stod i diket precis vid vägen… hade nästan kunnat klappa den

Och här har vi dagens skörd av fästingar.

Ingen av oss har tidigare haft en fästing…nu kan vi inte längre stoltsera med det. Fy fan vad äckligt! Det började när vi kom hem. Maken skyndade in på toaletten och jag började knäppa loss Noëlle från bilstolen. Hon drog ut något som kröp i håret – en fästing! Småpanik. Maken kom ut från husvagnen med två fästingar uppe på benet (under shortsen). Så vi tog in allihopa och klädde av oss. Vi hittade totalt 7 fästingar. Så jäkla äckligt så jag dör!
Vi som hade så kul, men vi får uppleva resten av nationalparkerna från bilen. Det är ett som är säkert, jag tror inte ens att stadspojken är villig att prova igen med långbyxor nedstoppade i strumpor, osv.

Den enda som klarade sig var Milo, som satt tillräckligt högt upp.

Det kryper och krälar överallt på oss just nu. Vi hittade två till i bilen – en hade satt sig på Noëlles gosedjurshund och en kröp upp längs Gregs underarm.

Jag dör så äckligt!

Synd på en så trevlig tur, men vi har skrattat rejält för så fort det kittlar till minsta lilla får vi panik och tror att det är en fästing.

Så blev det äntligen Halloween 2012! Noëlle har pratat om ”Trick or Treat” i 10 dagar nu, sedan jag gjorde hennes kostym (utom hatten som är köpt på Disney).
Först var det tre husvagnar som vi ville besöka innan vi skulle åka vidare till Noëlles kompis Phoenix och spöka. Av tre husvagnar som hade sagt att de ville att vi skulle komma var bara en hemma, men på vägen till just den husvagnen var sex personer som stack ut huvudet och ville ha besök, så Noëlle hann bli riktigt varm i kläderna.
”Tjick oj tjeat”, ”Thank you” och ”Happy Halloween” sade Noëlle och så gick vi vidare.

Milo och Noëlle utanför huset där en av parkens rara tanter bor.

Milo (dregelmonster), Phoenix (Jack Skellington) och Noëlle (Jessie i Tory Story).

Phoenix och hans snygga mamma

Våra barn och deras lama föräldrar som inte var utklädda. Nästa år, jag lovar! =)

Sortera lite godis före nästa hus.

En läskig pirat delade ut godis, men barnen var modiga!

Ja, om de kommer med sitt plan vill säga. De ska ju upp till New York, visserligen nordvästra delen av staten (Buffalo), men de kanske ställer in flyg.

Igår körde vi en heldag på Sea World. Från att ha plaskat i havet dagen innan var det jacka och tjocktröja som gällde igår. Äntligen fick Noëlle användning av den fina PoP-jackan vi köpte i somras. Milo har också en, men storlek 1-1,5 år, så den är lite stor än. Vi bylsade på honom lager på lager och en stickad tröja. Det var bara 14 grader när vi började, men blev uppåt 20 på eftermiddagen.

Nu hoppas jag få lite mer tid över. När sväronen är här är det fullt ös medvetslös hela dagarna. Även om det bara är en ”hängdag” så blir det där de bor; på deras hotell eller vad som. De är lite för fina för att umgås i husvagnen

Milo älskade delfinerna och han klappade händerna för första gången. Några rundor av applåder och han tittade sig runtomkring för att se vad folk gjorde (inklusive storasyster) och sen klappade han hela resten av föreställningen. Sötfisen.

Maken surade lite för när han kollade upp de 10 bästa berg-och-dal-banorna i hela världen visade det säg att två av dem är på Sea World! Problemet var att det var 40 minuters kö på båda två Han får åka tillbaka själv någon dag. Och med Noëlle någon dag, för han missade späckhuggarna eftersom Milo inte var på humör.

Snart kommer mamma/mormor, vi längtar nu! Då ska vi dra med henne på alla möjliga karuseller jag och Noëlle, moahaha. Exakt tre veckor kvar bara. Gah, måste lägga på ett kol härinne i loftrummet, så att det blir klart!

Jacka och tjocktröja.

Noëlle hälsade på SHamu.

Milo kollar på några delfiner.

Maken, Noëlle och jag åkte karusell medan Milo sov middag.

Farmor hittade en fin gungstol att vila på.

Noëlle var helt tagen av den här föreställningen, kolla in filmen på hennes reaktioner

Idag har vi varit på Legoland. Det var helt okej, ganska dött, men vem vill pröjsa 500 kr för en park som bara är öppen 10-17 liksom… Vet inte hur de tänker. Och sen är det stängt på tisdagar och onsdagar. Kan inte gå så jättebra. Det var nästan helt köfritt och den längsta kön var till båtarna, 15 minuter.

Vi åkte en småläbbig berg-och-dalbana. När ska jag lära mig att inte bara säga ”92 cm, ja men då får Noëlle åka”? Jag kanske ska titta på banan först I backen upp blev hon lite nervös och när jag tittade på henne i första nedförsbacken såg hon förskräckt ut och skrek lite av rädsla tror jag. Jag gav mig in i leken och skrek lite smågalet och skrattade lite hysteriskt för att visa att det var ju helt okej att skrika lite. Hon var inte lika rädd som jag trodde, det gick bra och hon sade att den var ”little scary” men hon var beredd att åka igen, pust.

Här kommer bildhav (kolla in husvagnarna och husbussarna i Lego):

Sväronen bjöd på Legoland och på lunch och middag ♥
Imorgon har vi ”ledigt” på förmiddagen och på kvällen tar vi sväronen till Downtown Disney. På onsdag blir det Disney World, på fredag Sea World, någon dag ska vi hinna shoppa och en annan dag ska vi åka ut till havet.
Busy, busy. Tur att jobbet är segt.