Idag är en usel dag. Imorgon åker min lillebror hem
Det har varit helt underbart att ha honom här.

Alla var nog lite oroliga innan över hur det skulle gå att ha en gäst i en månad på så pass liten boyta, men det har gått hur bra som helst.
Lillebror har nog vuxit av den här resan och han har verkligen vuxit i mina ögon. Han är bara 19 år och hur hjälpsam som helst. Han plockar undan och fixar och donar, diskar frivilligt, plockar undan torr disk. Han leker med Noëlle och har vunnit hennes hjärta. ”Kom” säger hon och drar i hans ficka. Upp i vårt sovrum vill hon, där ska Alexander gömma sig bakom sängen och hon skrattar så hon kiknar. Han är en stjärna helt enkelt! ♥

Det kommer att bli så tomt här utan Alexander. Tur för honom att mamma kommer och byter av honom om två veckor, annars hade jag behållit honom imorgon och inte tagit honom till flygplatsen.

Jag vet inte var den här månaden har tagit vägen. Vi har hunnit så mycket, men samtidigt känns det som att det var igår han kom.

Den här bilden tog vi i ”studion” idag. Studion satte vi upp i köket/vardagsrummet. Det blev måttligt trångt och jag svettades som en dräktig gris (vilket jag är) men vi fick några fina bilder, och även några på Noëlle som jag kan visa imorgon.

Just det, det andra usla hände ikväll. Imorgon ska jag till barnmorskan igen och hon tänkte ta blod (eller försöka, ingen av de två andra barnmorskorna som försökt har lyckats). Hursomhelst så skickade jag maken att köpa EMLA-plåster till mig nu på kvällskvisten.

En timme senare kom han hem med ett negativt besked. EMLA är receptbelagt i det här skitlandet. SKOJAR DU MED MIG?
Nope.
Med sig hade han någon 24-hour walk-in-clinic-broschyr, alltså typ en vårdcentral som har öppet 24/7. Mitt enda hopp är nu att åka dit imorgon bitti och hitta en doktor som kan skriva ut EMLA åt mig. Fy fan vad puckat. Jag börjar grina så jävla puckat.
Undrar vad det kommer kosta. Men det får kosta vad det kosta vill. Så det så. För jag tänker inte lämna blod utan. Det finns liksom inte på världskartan.

Snälla söta mamma, kan du köpa med lite EMLA-kräm till mig och Noëlle? Helst det som är som en tub med kräm och ett större plåster, inte de som redan är färdigkrämade och lite mindre. Fast i värsta fall tar jag det också. Eller förresten, de plåstriga funkar bättre på Noëlle, så kanske ett par av varje? ♥

Som sagt, skitdag. Vill inte att Alexander åker hem

Nu ska jag gå och sova och drömma söta drömmar om hur Button har vänt sig åt rätt håll. Hon trodde ju det sist så vi får se vad hon tror imorgon.
Godnatt.

Senaste veckan har jag bara känt mig bläh. Jag har gått och lagt mig med Noëlle kl. 19.00 och sovit till 06.00-07.00 på morgonen. Min första tanke var såklart att jag är trött för att jag är gravid.
Men ingenting har känts roligt. Det har känts som när jag blir höst/vinter-deprimerad. Bara bläh.
Det finns något som heter graviditetsdepression och drabbar 10%…
Jag har funderat vidare, en kompis föreslog järnbrist. Sen kom jag på att det kanske är pillrena jag ätit mot illamåendet, postafen. Det blir man trött av.
I Sverige finns inga piller mot graviditetsillamående. I Kanada fick jag Diclectin, som funkade hur bra som helst. Här i Sverige får man istället äta receptfria åksjuketabletter.
Jag ska sluta med dem och se om det hjälper. Ikväll tvingade jag mig själv att vara vaken längre.

Idag när vi var ute och åkte bil nyste jag. Och det smärtade till nere i magen. I fogarna. Foglossning. Herregud. Inte redan! Det gör inte ont. Än. Men jag har känt det idag. Det kommer smygandes.
Sist var jag 4 månader gången, så det är väl inte helt omöjligt att det kommer nu.

Samtidigt är jag sjukt nojig den här gången. Tänk om något är fel? Sista graviditeten  gjorde jag ultraljud i vecka 6 och vecka 12. Nu har jag inte sett eller hört någonting sedan jag testade positivt. Tänk om jag inte ens är gravid längre? Huah. Sådana tankar går jag runt med. Inte sunt. Nästa vecka ska jag in och ge blod och den 27:e är det äntligen dags för ultraljud. Hoppas att allt är som det ska.

Nu längtar jag efter att få se och höra bebisen, och känna! Jag vill känna sparkar! =)

Igår åkte jag och mamma in till Örebro för att se lillebror med flickvän inför studentbalen. De var sååå stiliga! =)
Fatta att min lillebror tar studenten nästa vecka. Jag kan inte ta in det riktigt. Vart tog tiden vägen?
Det dröjer väl inte länge förrän jag står där och säger detsamma om Noëlle. Iiiih!

Alexander och Kajsa ♥