Jag gillar inte spindlar men har alltid gillat små ödlor. När det kommer små bebisödlor blir jag extra glad. Noëlle vill så gärna hålla, men vågar inte riktigt

Ett riktigt liten rackare. Ingen fransk manikyr här inte, höhö
Jag har alltid gillat macrobilder och mitt 100mm -objektiv var det första objektivet jag köpte extra till kameran för många, många år sedan. Jag älskar att få fotografera små saker, saker man inte kan se med blotta ögat.
Ett billigt sätt att få ännu mer förstoring, förutsatt att man redan har ett 100mm f/2.8 macro, är att sätta ihop det bakochfram med ett 50mm.
Jag har inte använt den metoden på ett tag, men igår kväll när barnen sov och jag fick lite egentid smet jag ut med en ficklampa, ett stativ, min kamera och båda objektiven.
Nedan har vi gårdagens bilder, båda oberskurna. Den första är med 100mm och den andra med 100mm kombinerat med 50mm.

100mm f/2.8 kombinerat med 50mm f/1.8

Objektiven och ringen man sätter ihop dem med.
Jag minns när jag tog den här bilden. Noëlle var ungefär 5 veckor. Vi hade kört förbi en slänt där jag sett att det växte förgätmigej. Jag hade tidigare sett bilder med dessa blommor i hjärtform och efter lite efterforskningar på internet visade det sig att det är ganska vanligt att de växer just såhär.
Jag tog med mig kameran och makroobjektivet och vi stannade till vid slänten på vägen till svärföräldrarna. Det var varmt och svettigt, jag fick maskrosfläckar på hela byxorna, blev myggbiten många gånger och Noëlle skrek i bilen, men det var det värt!
Det här är fortfarande en av mina tio favoritbilder ♥
Jag har alltså sålt 1000 bilder! Av drygt 50 stycken som jag ladda upp nån gång i november 2010. Det har genererat ungefär 6000 kr. Inte så illa eftersom jag inte har gjort ett jota sedan dess. För att fira min tusende bild har jag idag laddat upp drygt 20 bilder, så får vi se vad som blir godkänt

Krypet på bilden har ingenting med krypet i texten att göra
Idag när jag och Noëlle var i tvättstugan hittade jag en döende humla där. Jag rotade fram en bit papper ur en papperskorg och gick för att rädda den. ”Jag kommer snart, jag ska bara ta ut en humla” sade jag och ångrade mig genast, det var ju ett perfekt tillfälle att visa Noëlle hur man behandlar djur och kryp (ja, inte spindlar dårå).
Jag lyfte upp Noëlle och visade henne humlan, jag petade på den stackarn på papperet. Han låg på rygg och sprattlade och det var inte mycket liv kvar i honom. Fast jag vänt honom kunde han inte krypa upp på papperet.
När han väl var på papperet gick vi ut för att se om det fanns något vatten, eftersom vi trodde att den var törstig och hungrig. Vi hittade inget vatten utan lade den i gräset där den försökte kravla runt och surrade med vingarna. ”Tackars humla” sade Noëlle.
När vi kom tillbaka till bilen hittade vi en vattenflaska. Vi gick tillbaka för att leta efter humlan och hällde lite vatten bredvid den så att den kunde dricka.
När vi senare gick för att hämta kläderna gick vi förbi för att titta om den var där och den var borta ♥ Förhoppningsvis hade den tagit sig iväg för egen maskin. ”Tackars humla” pladdrade Noëlle hela eftermiddagen.
Älskar att få uppleva sånt här med min stora tjej.
Hon tycker om att säga ”stackars” om saker. När vi var på Wal-Mart förra veckan sprutade det ut en massa ord. ”Tackars”, ”blong”, ”hänger”, ”taket”. Hjärnkontoret arbetade för fulla muggar med att klura ut vad hon menade tills jag tittade upp i taket, mycket riktigt hängde det en ”stackars” heliumbalong däruppe i taget. Älskar hur väl hon pratar nu. Det blandas mycket engelska och svenska och ändelserna är helt åt fanders, men jag förstår och det är det viktigaste. ”Big stenen” säger hon och plockar en stor sten. ”Drive tåget” sade hon idag när vi skulle gå och leka med stort tåg i lekparken. I morse sjöng hon hela ”Häppy bötej to jo, Häppy bötej Majlooo”.
Sedan jag köpte mitt Canon 24-70 mm f/2.8 har det typ suttit som fastlimmat på kameran. Jag har inte riktigt hunnit leka macro och jag har nästan glömt bort mina älskade fasta objektiv.
Häromdagen knatade vi omkring på en gräsplätt utanför Wal-Mart och jag såg en nyckelpiga. Två. Tre, fyra, fem. Överallt var det nyckelpigor.
Det riktigt började spritta i macrotarmen men klockan var sent, mor i huset var tvungen att laga mat, servera mat, natta barn… Ja, sen var ljuset borta.
Jag bestämde mig för att gå ut och kräla runt i gräset nästa morgon men var tvärsäker på att nyckelpigorna säkert inte skulle tycka om morgonkyla och gömma sig någonstans.
Jag stoppade Noëlle framför Toy Story och Milo låg och sov. Ja, pappan i huset var ju hemma också, men det är bäst att smita ut så att N inte märker eftersom hon har sådan sjuk separationsångest.
Väl vid gräsplätten hittade jag först inga nyckelpigor och började svära för mig själv. Jag gick runt lite och till sist hittade jag både en och fem nyckelpigor. Hurra!
Jag krälade runt där på marken och alla bilar som körde förbi måste ha tittat konstigt, men ni vet ungefär hur mycket man bryr sig när man fotograferar? Nada
Min första modell var inte alls samarbetsvillig. Jag stoppade honom på en blomma och innan jag hunnit få fokus var han på väg nedför stammen. Om och om igen. Till sist tänkte jag att nyckelpigor kanske har olika personligheter så jag hämtade en annan piga och den poserade glatt, lycka! ♥