Förberedelserna « iHusvagn

Nu har vi sett husvagnen!

On 4 augusti 2011 / Förberedelserna, Husvagnsliv, På väg / 9 Comments

Jag är bara liiiite excited.

Allting gick åt fanders i Florida. Försäljaren som hade lovat att både installera dragkroken och och göra rent bilen bangade och vägrade ge oss några pengar tillbaka. Vi bestämde oss för att åka en dag tidigt (redan i tisdags morse) och ta det lite lugnare på vägen upp. Melbourne, FL till Elkhart, IN är ungefär 20 timmars restid, så att slå ut det på tre dagar istället för två var det bästa för Noëlles skull.

På vägen upp genom Georgia stannade vi vid ett stånd bredvid vägen. De sålde persikor och alligatorkött, torkat kött alltså. Persikorna var himmelskt goda… Jag sitter och dreglar och längtar efter en medan jag skriver. Så söta och saftiga. Det vattnas i munnen på mig. Alligatorköttet var gott, men jag vågade bara smaka lite… Vet inte hur bra det är när man är gravid
Det är sånt här vi har hoppats att vi ska kunna göra när vi lever på vägen, kunna stanna och köpa färsk frukt och grönsaker.

I Tennessee var det 43 grader. Celsius. Tror aldrig att jag har varit i sådan hetta… Det är ju inte klokt! Och lägg till lite luftfuktighet på det, woah. AC:n i trucken hade inte en chans, det var en jobbig bilresa.

Idag när vi vaknade var det 27-28, mycket skönare, och AC:n orkade med.

Vi har egentligen en bokad tid imorgon bitti hos husvagnsförsäljaren, men eftersom vi kom hit redan vid halv fyra idag kunde vi inte låta bli att åka dit och kika lite. De öppnade upp husvagnen och vi kunde knata runt därinne. Woah! Större än vi hade hoppats. Lekytan i köket när köksön är bortrullad är jättestor, och kontorsrummet också, helt perfekt!
Badkaret är stort och bra… Iiiiih.
Nu vill vi bara sova så att det kan bli imorgon. Kl. 8.00 ska vi lämna av trucken hos en kille som ska installera dragkroken. Därifrån går vi till husvagnsförsäljaren som ligger runt hörnet. Där har vi släppt av allt baggage och de har lovat att koppla in husvagnen så att vi har ström (AC!) på dagen. Sen kan vi pula och dona lite där tills trucken är färdig på eftermiddagen.

Ska se om jag kan få till lite bilder imorgon, hoho.

Nu ska jag sova så att det blir imorgon… Här är lite bilder iallafall:

Såhär bilade vi, Florida till Indiana

43 grader i Tennessee, galet!

Ståndet med persikor och alligatorkött

Vi är kvar i Florida

On 2 augusti 2011 / Förberedelserna, På väg / 1 Comment

Vi hade ju hoppats kunna åka idag, men 5th-wheel-hookupen kom inte igår. Håller tummarna att den kommer idag, annars kommer vi inte hinna till Indiana tills på fredag och måste vänta till måndag.

Igår fixade vi försäkring till husvagnen samt checken för husvagnen.

Om allt nu går som det ska kommer 5th-wheel-hookupen idag, vi lämnar in trucken några timmar så att de städar den, syr ihop ett hål i förarsätet samt installerar den där hookupen på flaket. Då åker vi imorgon bitti, onsdag, mot Indiana. Det är ungefär 20 timmars effektiv körtid, vilket kommer att bli mycket längre med Lilla N.
Vi hoppas anlända på torsdag kväll, bo kvar på hotell och sen hämta husvagnen på fredag morgon.

Sen hoppas vi kunna köra till Novi, som ligger i Michigan. Det är mässa där, och vi har gjort den i två år tidigare. Vi har saknat alla som vi gör mässor med, speciellt två familjer som också mer eller mindre lever fulltid i sina husbilar

Det blidde inga Green Card idag :(

On 22 juli 2011 / Förberedelserna, På väg / 5 Comments

Det blev en dyster resa hem. Vi fick inte med oss några Green Card.
Det var en del grejer de inte var nöjda med.
Som jag misstänkte skulle de bråka om deklarationer, men de ville inte bara ha 2010 från Kanada, de vill ha en amerikansk deklaration från 2010.
Jag har aldrig bott i USA och har således aldrig deklarerat där. Men tji fick jag. Alla amerikaner ska deklarera i USA, vare sig man bor/arbetar där, eller inte.
Så nu vet ni det, ni som råkar vara födda i USA, ni ska deklarera där!

Sen var de inte nöjda med att vi skulle bo hos min pappa. Man får tydligen inte ange en familjemedlems adress… För det vore ju helt otänkbart att man kanske skulle börja där och sen leta bostad? Och vi måste ha bevis på att vi verkligen ska flytta till USA, såsom att vi skulle ha köpt hus, sökt skola/dagis till Noëlle, osv.
Det är typ ett moment 22. Överallt står det att man inte ska göra arrangements för att åka till USA förrän man har fått sina papper. Samtidigt kräver de alltså att vi har ordnat bostad (inte temporär hos min pappa), och andra grejer som man inte kan ordna förrän man är där.

Jag antar att vår situation är lite unik, egentligen ska den som sponsrar befinna sig i USA. Så var det för en annan familj där idag. De hade en dotter som var en dag äldre än Noëlle. Pappan var amerikan och de hade inte träffats på 10 månader, medan processen varit igång. De fick också avslag, och pappan grät. Det var så ledsamt. Huh.

Utöver det andra vi ska skicka in måste vi skicka med dotterns och makens pass, och sen tar det upp till 6-8 veckor innan vi får tillbaka dem! Hur tänkte de nu? Bara för att de inte vill ha in oss i USA får vill alltså inte åka någon annanstans heller? Weird!

Så visst suger det getpung, men vi har iallafall varandra ♥

—————————————————————————————————————

Istället för att deppa ihop totalt är det bara att bena ut vad vi har för alternativ nu.

Vi har redan beställt biljetter till USA på tisdag, så vi tänker chansa. Det är inte olagligt att åka till USA, men det är helt upp till tulltjänstemannen om han ville släppa in oss (eller maken och dottern egentligen) eller inte. Eftersom vi flyger från Buffalo måste vi alltså ta oss igenom tullen med bil, vilket vi har gjort ett par gånger förut och det ska nog gå bra. Vi tänker chansa iallafall… Vi har inte så mycket att förlora, biljetten är redan betald

Väl i Florida måste jag byta in mitt körkort till ett amerikanskt. Jag måste öppna bankkonto och föra över alla våra pengar. Jag måste köpa en truck fixa försäkring och jag måste köpa husvagnen. Greg kan inte göra något av det här förrän han har sitt Green Card.
Sen när jag har alla våra tillgångar i mitt namn dumpar jag maken. HAHAHA. Eller inte

Sen planerar vi att köra in i Kanada med husvagnen och bo här tills vi får komma in i USA.

Den här planen förutsätter alltså att vi får komma in i USA på tisdag.

Om inte det funkar får vi helt enkelt hyra något ställe här och betala för att de håller husvagnen tills vi kan hämta den om ett par månader.

Utsikten är inte helt tokig, men inte alls som vi hade tänkt oss. Men det löser sig… (sa han som sket i vasken)…

Nu sticker vi till Montreal!

On 21 juli 2011 / Förberedelserna, På väg / 4 Comments

Imorgon kl. 08.00 ska vi vara vid konsulatet. Det är 14.00 er tid. Håll tummarna att allt går smidigt

Sista sprutan

On 20 juli 2011 / Förberedelserna, Lilla N / 3 Comments

Nu är sista sprutan tagen och vi hinner plocka upp resultaten av läkarundersökningen imorgon på vägen till Montreal. Hurra!!
Bara ett moment kvar nu - själva intervjun.
Det borde inte vara några konstigheter. Det enda som kan gå lite galet är ifall de vill att jag lägger till 2010 års deklaration.

Jag måste med min egen lön kunna försörja vår familj, och under 2007, 2008 och 2009 tjänade jag tillräckligt för att de skulle bli nöjda. Ingen hög siffra, 150 000 kr per år bara. När vi skickade in papperen var inte 2010 års färdig än, som tur var. För 2010 föddes Noëlle och min lön uppgick inte alls till 150 000 kr…

Om de nu vill att jag kompletterar med den blir det lite problem. Då måste min pappa gå in som borgenär. Men förhoppningsvis behövs inte det

Hon har fått två av tre sprutor, det kanske löser sig.

On 19 juli 2011 / Förberedelserna, Lilla N / 6 Comments

Efter mycket spring fram och tillbaka hittade vi till slut en walk-in-clinic som var villiga att vaccinera henne om vår läkare skrev en lapp.
Vi åkte till läkaren och förklarade att läkaren i Toronto hade tittat på hennes öron och sagt att de var okej, och helt plötsligt såg de okej ut för honom också. Han måste ha tagit av sig sina rödfärgade glas. Dock verkade han inte särskilt förtjust i att Noëlle skulle få vaccin för MRP och vattkoppor samtidigt. Igår sade vår husläkare att man måste ta dem med en månads mellanrum.

Läkaren i Toronto förklarade att de var levande vaccin (???) och att man antingen tar dem tillsammans eller en månad isär. Läkaren skrev iallafall en liten lapp där det stod att Noëlle var vid god hälsa. Greg blev mer och mer frustrerade och trodde inte att den lappen skulle hjälpa oss att få någon annan att göra det, men vi åkte till den walk-in-clinic som vi hade ringt och som sade att de vaccinerade barn.

Jag förklarade vår situation, att vi ville ha en av sprutorna från 12-månaders och en från 15-månaders samt en Hepatit A- och B-cocktail. Dessvärre kunde de inte ge Hep samma dag som de andra, så vi måste tillbaka imorgon bitti, men hon fick iallafall de andra två!!! Vilken lättnad!

Vi ringde immigrationsläkaren i Toronto, och de skulle nog hinna om vi lyckades faxa in det imorgon före lunch. HURRA!

Och vilka sköterskor sen! Istället för att ta en arm i taget kom det in tre sköterskor som hjälptes åt och de stack båda armarna samtidigt, så det blev bara ett stick. Vilka vardagshjältar! ♥

Nu känns allt lite bättre. Det kanske går vägen! Hoppas bara de fixar så att vi kan hämta resultaten på torsdag i Toronto på vägen till Montreal.

Gahhh!

On 19 juli 2011 / Förberedelserna, Lilla N / Leave a comment

Läkarbesöket i Toronto gick bra! Det blev scenario A, alltså läkaren struntade fullständigt i anledningen till att hon inte har sina vaccin – hon måste ha dem innan hon får sina papper.
Han var dock mycket hjälpsam och skapade en liten cocktail-vaccin-karta på det hon behöver. Hon behöver delar av 12-månaders, MRP (mässling, röda hund och påssjuka), delar av 15-månader (vattkoppor) och en Hep A- och Hep B-kombo. Eftersom fem sprutor är lite väl mycket sparar vi alltså hälften av 12-månaders och hälften av 15-månaders till ett senare tillfälle.

Om vi kan få det här gjort idag har vi allt vi behöver till intervjun på fredag. Lite hopp!

Tills vi började ringa runt till walk-in-clinics och de inte vill vaccinera barn…och vår familjedoktor är upptagen.

GAHH! Klockan är 10.45, nu ska vi jäkta runt lite och försöka få tag på någon som kan vaccinera Noëlle. Familjedoktorn kanske (fingers crossed) kan skriva en lapp att det går bra att hon får dessa vaccin. Vi ska dit om 45 minuter. Håll tummarna, pleaaaase.

Déjà vu-upplevelse

On 18 juli 2011 / Förberedelserna, Lilla N / 7 Comments

Idag skulle vi alltså till doktorn för att se till att maken och Lilla N har de vaccin som behövs. Makens journal gick bara tillbaka tills han var fem år, så de kunde inte bevisa att han fått vaccin för varken stelkramp, mässling, påssjuka eller röda hund, så han fick glatt spruta i sig lite mer vaccin.

Lilla N då? Vi var som vanligt förberedda med EMLA och hela kitet. Doktorn började besöket med att titta henne i öronen och han skakade på huvudet. Röda igen, varpå Lilla N inte fick något vaccin utan istället ett recept på mer antibiotika. Han tog tempen och hon hade 37,4 så han sade åt oss att hålla i receptet och vänta ett par dagar för att se hur det går.

Vi hade hoppats att hon skulle få både 12- och 15-månadersvaccinet idag, men så kan man inte göra. De måste tas med en månads mellanrum. Så nu ligger vi efter med båda 12 och 15 månader, samt Hepatit A och B som USA kräver att hon ska ha.

Vi fick lite småpanik eftersom vi måste ha allt det här klart till läkarbesöket i Toronto imorgon bitti. Mot lite pengar skrev doktorn slutligen ett brev där det står att Lilla N vid upprepade försök fått avstå vaccinering på grund av öroninfektioner. Jag hoppas att det duger, men troligen inte.
Läste lite på hemsidan och där står det att om inte vaccineringen är fullständig så tar det längre än 2 dagar att få resultaten från läkarundersökningen.

Oddsen är inte direkt med oss. Här är våra scenarion:
1. De struntar i läkarens brev och totaldissar Noëlle – vi kommer inte få något Green Card till Noëlle.
2. De accepterar läkarens brev, men eftersom hennes vaccineringar inte är fullständiga tar det mer än 2 dagar att få resultaten, så vi får inte med oss dem till Montreal på fredag.
3. De accepterar läkarens brev och trots att hennes vaccineringar är ofullständiga får vi mirakulöst nog papprena på två dagar, vi åker till Montreal och allt är frid och fröjd.

Ni hör ju trolig 3:an låter. Inte mycket.
Så om inte Noëlle får sitt Green Card kan inte hon och jag flyga den 26:e… och i värsta fall, om hon måste ha alla vaccin up-to-date kan det ta över en månad innan hon får komma in i USA. Eeep.

För övrigt tror jag Noëlle hade en déjà-vu-uppevelse också. Det är otroligt hur mycket hon minns. Så fort vi slussades in till det rummet där vi alltid hamnar (barnrummet) ville Noëlle tvärvända i dörren och började gråta. Det ska ju tilläggas att ingen har torterat henne därinne sedan hon fick sina sprutor vid sex månader, hon är nu 16 månader. Hur fasen minns hon? Blotta åsynen av doktorn med måttbandet fick henne att stortjuta, trots att han bara skulle mäta hennes huvud. Jo, vi har ju varit där några svängar med öronen, men det är ju ett tag sen nu. Crazy, man tror inte att de minns någonting.

Anyways, håll tummarna för att det går vägen imorgon bitti. Vi måste kliva upp 04.30… Egentligen tar det bara 30 minuter in till Toronto, och vi ska vara där 06.30… Problemet är att om vi åker 05.00 som Greg vill, då slipper vi rusningstrafiken och är framme 05.30. Åker vi 05.30 då fastnar vi i rusningstrafiken och det tar 1,5 timme istället och vi kommer för sent.
Kanske ska testa med 05.15?

Det närmar sig

On 8 juli 2011 / Förberedelserna, På väg / 6 Comments

Om en vecka sitter vi i Kanada. Det börjar kännas lite väl verkligt nu. Vi ska verkligen göra det här. Vi ska åka runt i USA och bo i husvagn.
Det känns både spännande och läskigt.

Efter att ha blivit bortskämda av mamma i tre månader ska vi nu slussas tillbaka till verkligheten. Matlagning och arbete. Allt sånt.
Jag ska inte sticka under stol med att jag just nu önskade att vi hade ett hus att återvända till. En trygg vardag.

Jag stannar upp och undrar vad vi håller på med.
Sen tänker jag på hur vi haft det här i Sverige, hur det var när vi var föräldralediga båda två. Att få spendera all vaken tid tillsammans, som familj. Jag tänker på min egen rastlöshet. Och hur Noëlle fullkompligt älskar att vara utomhus. På våra vänner på mässorna. Jag tror att hon kommer att älska det här livet. Och vi också.
Men självklart funderar jag. Konstigt vore det annars.

Nu är den köpt!

On 21 juni 2011 / Förberedelserna / 12 Comments

Nu har vi beställ och lagt handpenning på vårt blivande hem. Lite läskig, men mest spännande.

Just nu känner jag mig så fri. Vi har ingenting att återvända till. Vi kan göra lite som vi vill. Inga lån som ska betalas, inget hus som måste ses efter, inget gräs som ska klippas. Inga datum att följa.
För vissa av er kanske det låter läskigt, jag tycker att det är så otroligt skönt.

”Freedom is just another word, for nothing left to lose.”

När vi väl har vår husvagn kommer vi visserligen att ha ett hem att se efter, men inte mycket mer än så.
Vi kommer behöva skaffa pengar, men inte i överflöd. Vi styr över vår egen tid. Vill vi åka till Sverige en månad på sommaren kan vi göra det. Vill vi ta några veckor och susa upp till Alaska eller ner till Vegas så kan vi göra det, så länge vi planerar och väljer mässor omkring våra turer.

”To find out what you love to do demands a great deal of intelligence; because, if you are afraid of not being able to earn a livelihood, or of not fitting into this rotten society, then you will never find out.

But, if you are not frightened, if you refuse to be pushed into the groove of tradition by your parents, by your teachers, by the superficial demands of society, then there is a possibility of discovering what it is you really love to do. So, to discover, there must be no fear of not surviving.”
— Krishnamurti

Den 15 juli flyger vill Toronto. Jag har ingen aning om vart de här 3 månaderna har tagit vägen. Jag ville åka upp till Dalarna och ner till Skåne. Jag ville hälsa på den, den och den personen. Åka norrut och kanske bila ner till Belgien.
Jag får skylla på att jag har jobbat en hel del medan vi vart här.
Nu har vi bara några få dagar kvar i Sverige.
Vi flyger till Frankrike om en vecka, och när vi kommer tillbaka har vi bara fem dagar innan de bär av till Toronto.
Visst kommer det att kännas tråkigt att lämna Sverige, men det som väntar är ju minst sagt spännande