mars « 2012 « iHusvagn

Jag och Noëlle räddade en humla idag

On 30 mars 2012 / Foto - Natur, Lilla N / 2 Comments

Krypet på bilden har ingenting med krypet i texten att göra

Idag när jag och Noëlle var i tvättstugan hittade jag en döende humla där. Jag rotade fram en bit papper ur en papperskorg och gick för att rädda den. ”Jag kommer snart, jag ska bara ta ut en humla” sade jag och ångrade mig genast, det var ju ett perfekt tillfälle att visa Noëlle hur man behandlar djur och kryp (ja, inte spindlar dårå).
Jag lyfte upp Noëlle och visade henne humlan, jag petade på den stackarn på papperet. Han låg på rygg och sprattlade och det var inte mycket liv kvar i honom. Fast jag vänt honom kunde han inte krypa upp på papperet.
När han väl var på papperet gick vi ut för att se om det fanns något vatten, eftersom vi trodde att den var törstig och hungrig. Vi hittade inget vatten utan lade den i gräset där den försökte kravla runt och surrade med vingarna. ”Tackars humla” sade Noëlle.
När vi kom tillbaka till bilen hittade vi en vattenflaska. Vi gick tillbaka för att leta efter humlan och hällde lite vatten bredvid den så att den kunde dricka.

När vi senare gick för att hämta kläderna gick vi förbi för att titta om den var där och den var borta ♥ Förhoppningsvis hade den tagit sig iväg för egen maskin. ”Tackars humla” pladdrade Noëlle hela eftermiddagen.
Älskar att få uppleva sånt här med min stora tjej.

Hon tycker om att säga ”stackars” om saker. När vi var på Wal-Mart förra veckan sprutade det ut en massa ord. ”Tackars”, ”blong”, ”hänger”, ”taket”. Hjärnkontoret arbetade för fulla muggar med att klura ut vad hon menade tills jag tittade upp i taket, mycket riktigt hängde det en ”stackars” heliumbalong däruppe i taget. Älskar hur väl hon pratar nu. Det blandas mycket engelska och svenska och ändelserna är helt åt fanders, men jag förstår och det är det viktigaste. ”Big stenen” säger hon och plockar en stor sten. ”Drive tåget” sade hon idag när vi skulle gå och leka med stort tåg i lekparken. I morse sjöng hon hela ”Häppy bötej to jo, Häppy bötej Majlooo”.

Det här gör vi.

On 29 mars 2012 / Arbete, Husvagnsliv, Lilla N, Milo / 5 Comments

Vi sitter i tvätthögen och gör fula grimaser. Japp, den är stor nog för att jag ska få plats i den, typ Fyra stora maskiner har jag precis tvättat. Milo tycker att det här är ungefär det roligaste som finns och hugger tag i alla plagg och ger dem sin signatur. Hoho.

Maken? Han pysslar med det här roliga. Vi ”orkar” inte packa ihop husvagnen och köra in till mässan imorgon bitti för att tömma den där, sen köra hem den på kvällen, packa ihop och köra in igen på söndag och köra hem igen. Plus att det är en jäkligt trång liten stad och mässan är på ett trångt hotell.
Vi hyrde därför en liten släpkärra, haha. Ser lite kul, sen ser verkligen ytte-pytte ut.

Nu ska vi snart laga mat. Idag blir det kyckling med champinjoner, purjolök, pesto, grädde som serveras till pasta. Mums!

Noëlle har köpt sig nya skor

On 29 mars 2012 / Lilla N, Shopping / 3 Comments

Igår var vi ute med svärmor som ville köpa nya skor till Noëlle. Ett par sandaler och ett par vanliga skor. Noëlle såg dessa och sen var det kört. ”Woooody, Buzzzzz”. Jag tog mig för pannan och tänkte, neeej. Men sen tänkte jag om, de är ju perfekta lekskor och jag är glad att de inte är rosa
De fick följa med hem och det första hon släpade upp till sängen i morse var skorna som hon försökte få på sig.
Älskade lillskrutt ♥ Allt är Woody och Buzz just nu.

Gud vad Toy Story 2 är sorglig och 3 ska vi inte tala om. 3:an verkar mest vara gjord för de som växte upp med 1:an, alltså mina småbröder som är 18-20. Mörk och inte alls mysig. 2:an är också väldigt sorglig, maken gråter som en liten gris när Jessie sjunger sin sång.
1:an är fortfarande trevlig. Vad tycker ni?

Hur orkar man?

On 29 mars 2012 / Föräldrarskap, Lilla N, Milo / 14 Comments

Jag är så himla känslig när det gäller barnen. Jag vill skydda dem från världen, från det onda, från den brutala verkligheten.

Sväronen är på besök och vi vat ute och åt första kvällen. De oohh:ar och ååhh:ar sig över Milo och ger ingen uppmärksamhet till Noëlle som sitter där och berättar om Woody och Buzz (hennes senaste obsession). ”Åhh så söt Milo är, ooh titta.” Varför?
För att han är ny? Eller för att svärfar är så så stolt att han håller på att spricka över den enda arvingen som ska föra ~~världens vanligaste~~ ättens namn vidare?

En trivial grej kan tyckas, men det gör så himla ont i mig å hennes vägnar. Å bådas vägnar, för olika saker, hela tiden. Livets små orättvisor.

Till slut sade jag, med tårarna brännandes bakom ögonlocken att det satt en liten tjej där som också behövde lite uppmärksamhet. Och jo, jag sitter här och gråter vid minnet och vid tankarna på allt jag ska behöva se dem gå igenom.
Svärmor tackade för påminnelsen och började ge N uppmärksamhet.

Hur orkar man som förälder? När 11-åringar gråter för att de tycker att de är tjocka? När ens barn blir retat eller mobbat?

Är det bara jag som blir berörd av småsaker som det här? N som vinkar åt sura tanter som tittar bort och liknande? Snälla, säg att jag inte är ensam.

Översättning, en av våra intäkter

On 28 mars 2012 / Arbete / 10 Comments

Vi får ofta frågan hur vi kan fulltajma trots att vi är så unga. Det är mest pensionärer som lever såhär eftersom man helst bör ha en liten förmögenhet för att ha råd att glassa omkring utan att göra något. Första svaret är såklart att vi jobbar.
Om man är pessimist så finns det inte så många jobb som lämpar sig för vårt leverne. Är man optimist finns det mängder med jobb.

Jag är en sådan som alltid har tio järn i ugnen och som alltid letar möjligheter. Jag har skrivit lite löst om hur jag tjänar pengar och jag har provat på allt möjligt på internet från att driva Proxy-servrar för iranier, irakier och annat löst folk som inte får surfa som de vill till att sälja saker på eBay, göra hemsidor, designa loggor, sälja fotografier.
Om man bara öppnar upp sitt fönster och slår upp sin dörr (som Lisa Ekdahl så fint sjunger) är möjligheterna till att arbeta hemifrån oändliga. Det krävs arbete (doh!) och tid men alla kan, om de vill. Man måste dock ha en jäkla självdisciplin.
Ingenting av det jag tjänar pengar på har jag någon utbildning i, ptja, det skulle vara det svenska språket då jag gått i skola i många år, men i allt annat är jag självlärd.

Det är jäkligt bra betalt och om det vore tillräckligt stadigt hade vi mycket gärna bara gjort det och inga mässor och åkt land och rike runt. Idag har jag översatt en film och ett serieavsnitt. Det tog strax över fyra timmar och genererade strax över 2800 kr. Japp, ungefär 700 kr i timmen.
Tyvärr är det inte en tillräckligt stadig inkomst. Jag skulle nog kunna tjäna ~40 000-50 000 kr i månaden under högsäsong (mars-juli) och bara jobba 4-5 timmar per dag. Jävligt hårda timmar, full fokus och inga klängiga barn. Men sen var det då resten av året. Då får man vara glad om man drar hem 7 000 – 10 000 i månaden och det går inte riktigt att leva fyra stycken på.

Vi har bollat lite med tanken på att typ åka till Sverige några månader kanske nästa vår, jag jobbar därifrån, maken tar hand om barnen när jag jobbar, öva svenska, träffa familjen, typ som vi gjorde förra våren (om vi är välkomna, haha). Problemet, som vanligt, är katterna. Fan, vi älskar katterna och vill inte göra oss av med dem. De är familjemedlemmar, men de gör det onekligen svårt att göra saker. Anyways, vi gillar det här livet och det vore najs att vara lite mer fria och inte behöva följa mässorna land och rike runt utan istället åka dit vi vill.

Jag får ofta höra att jag har drömjobbet. Ja, alltså, jag brukade göra kvalitetskontroll på andras översättningar för det var mycket slöare och gav bättre betalt jämfört med hur lite jag behövde prestera. Men med nedskärningar och sånt görs det sällan någon kvalitetskontroll numera utan de går direkt från översättare till kund. Jag fick alltid höra: ”Wow, sitta och titta på film hela dagarna och få betalt.”
Haha, kanske är det just för att jag aldrig frivilligt tittar på film och serier som det här fungerar för mig. För tro mig, om jag översätter typ ”Gossip girl” så får jag inte alla avsnitt och definitivt inte i ordning. Jag kan börja med avsnitt 13, sen 2 sen 8. Så det är inte direkt någon njutning.
Filmrutan är svartvit, pytteliten och överkryssad.

Såhär ser det ut:

Inte vidare glamoröst alltså

Det svåraste med att översätta är skämt och släktingar. Det är jobbigt när de slänger sig med ”uncle”, ”aunt” eller ”grandpa” eftersom det inte specificeras vilken sida av familjen de menar. Då måste jag försöka googla mig fram till om det är en farfar eller morfar, farbror eller morbror.

Skämt ska vi inte prata om. Ett exempel som jag minns var något avsnitt av Simspons. De gick till IKEA och blev bemötta av en stor insexnyckel. Insexnyckel på engelska heter ”Allen key”. Gubben i insexnyckeldräkt säger:
”Welcome. My name is Allen. Allen Key.”

Japp. Vad gör man? ”Hej mitt namn är Insex. Insexnyckel.” Nej, precis. Minns inte hur jag löste det hela (har nog förträngt det).

Det var lite om översättning. Hur jag började översätta? Jag gick och skrev ett test (som tydligen är svårt för jag försökta värva två kompisar som båda två misslyckades trots att deras svenska är bra). Det finns sidor på internet där man kan få olika översättningsjobb. Proz.com är ett exempel. Den senaste jag gått med i är Elance. Skitbra budsida där man kan hjälpa folk med det man är bra på, översättning, skriva, Photoshop, Illustrator, HTML, you name it.

Fråga på om ni har några frågor

I brist på något bättre att blogga om svarar jag på ett par frågor

On 27 mars 2012 / Arbete / 4 Comments

Hanna – Miosliv undrar:

Coolt, nu förstår jag vad du har skrivit om! Men, vad tjänar ni ungefär på en mässa? Jag kan ingenting om scrap, vet bara att det är otroligt många som har det som hobby. Hur gör ni med förvaring av allt och tillverkning i husvagnen? Och hur får ni ”råvaran” innan man skapar produkten när ni reser omkring? Detta var jätteintressant!

Jag tror att jag börjar bakifrån

Hur får ni ”råvaran” innan man skapar produkten när ni reser omkring?

Våra råvaror för att göra stämplar består av:
Graverade magnesiumplåtar. Dessa beställer jag fortfarande från Kanada. Fick plåtar skickade till mig senast idag.
Formmaterial. En annan leverantör som är från Kanada. Vi har inte behövt beställa detta än, men de kan nog skicka också.
Gummi på rulle. Rullarna väger ungefär 12 kg styck och vi brukar köpa två åt gången. Hittills har vi hämtat dem hos leverantören då de ligger ganska centralt till och jag helst vill undvika frakt för 25 kg gummi.
Statiskt skum att montera gummit på. En enorm rulle som räcker mycket länge. Förhoppningsvis kan vi hämta detta hos någon leverantör.
Genomskinliga påsar. Dessa packar vi stämplarna i. Beställer online och får det skickat.

Detta är i princip det vi använder för att göra stämplarna. Man måste ha ganska bra framförhållning när man bor såhär, men postgången här i USA är bra och samma från Kanada till USA. Utöver dessa råvaror beställer vi ju också stämplar från Kanada och andra produkter som vi säljer.
Oftast får vi dem skickade direkt till mässområdet, men som i det här fallet när vi är på en camping i några veckor skickar de det hit.

Hittills har vi inte haft några problem, men det kommer säkert hända att ett paket inte dykt upp och vi måste åka vidare för att vi har en mässa någon annanstans. Men de bekymren får vi ta då

Hur gör ni med förvaring av allt och tillverkning i husvagnen?

Bra fråga, hehe. Vi förvarar grejer lite överallt. Här nedan är en bild från i höstas när maken gjorde stämplar. Vi har ett sånt här hopfällbart bord i källaren. Finns det ingen parkbänk fäller maken ut det. Gummit, press och allt jox som hör produktionen till förvaras också i ”källaren”.
Maken brukar ta in sågen och såga stämplarna på köksön numer, det blir så kallt ute. I sommar lär det ju bli ute igen.

Inomhus förvarar vi produkterna. Här nedan är en fin bild jag knäppte ikväll, ursäkta kvaliteten Detta är alltså på vårt kontor, där har vi en yta på lite mer än 1 kvm som tas upp av stämplar. När vi designade vår monter hade vi utrymme och vikt i åtanke, därför ser det ut såhär. Uppe på loftet har vi annat jox, produkter, påsar, extra stämplar, osv.
Den stora röda ringen är där stämplarna hänger, den lilla är en garderob där vi har kassamaskin och andra småsaker.

Såhär ser vår monter ut. Eller ungefär. Den är lite annorlunda nu, mer stämplar och mer jox:

Vad tjänar vi ungefär på en mässa?

Vi har precis skaffat en ny kassamaskin så nu kan vi äntligen hålla lite bättre koll på vad vi verkligen tjänar.

Vi har sålt för mellan $4000-5000 (28 000 – 35 000 kr) per mässa det här året. Sen är det lite klurigt att räkna ut exakt hur mycket vi tjänar eftersom våra egna stämplar ger ungefär 95% intäkt, de stämplar vi köper in bara ger 50% och vissa grejer, som Stickles glitterlim, bara ger 38%.
Utöver det kostar montern ungefär $1000 (7000 kr) och sen en massa i bensin.
Vi hade vår bästa mässa någonsin i Indianapolis, IN (där vi hade snö och tornadovarning, ni minns), och då var förtjänsten efter monter och bensin ungefär $1900 (13 300 kr). Mässan därpå var förtjänsten $1100 (7700 kr).

Det här är alltså ingenting vi blir rika på att göra. Våra levnadskostnader är såklart lägre än i ett hus, men de finns fortfarande. Det är bensin, propangas, diesel, campingkostnader, mat och allt annat man lever av.

Vi går runt (hoppas jag, haha), men inte så mycket mer än så. Just nu när vi ligger still i nästan fyra veckor gör jag lite översättningsjobb för att täcka kostnaderna med att åka till Sverige i sommar.

Drömmen vore att slippa göra mässorna och kunna leva på andra inkomster. Alla som vill kan jobba hemifrån. Mer om det i ett annat inlägg, kanske.

Vad kul att ni premenuerar!

On 27 mars 2012 / Lilla N, Milo / 7 Comments

Såg förra veckan att räknaren tickade över 100. Vågade inte skriva något, för då hade den väl genast trillat ner under 100 igen, men nu när den är på 103 måste det väl vara okej? Haha.

Tack alla söta som följer bloggen, det gör mig så glad så ni kan inte tro. Och alla ni som kommenterar ♥ Jag är ledsen att jag inte hinner runt och kommentera, jag vet inte vart min tid tar vägen. På kvällarna när barnen sover jobbar jag och på dagarna umgås jag med dem så mycket jag kan.

Här är en liten bild på Milo. Han älskar att gosa med saker i ansiktet. Han drar tag i allt han får tag på och ska snutta med det, filtar, tröjor, nallar, you name it. Han får ärva syrrans alla gosedjur och snuttisar, för det ska gudarna veta att hon aldrig gillade något sånt. Inte leksaker heller.
Ursäkta språket, men fan vilken normal unge vi har fått. Han är sådär som jag alltid hörde om när Noëlle var liten. En sån som sitter där och gosar med elefanten i 30 minuter med ett leende på läpparna. En sån som somnar när man lägger honom i sängen. En sån som sover tills han är hungrig och inte ammar varje timme.
Det känns som att vi fuskar oss igenom alltihop. Han sover redan längre perioder än storasyster.

Tänk om vi hade fått en sån bebis först och sen en high-need? Då hade vi nog slitit håret av oss och inte förstått något alls.

Noëlle är världens mest underbara tvååring nu. Vi har sällan några bekymmer med henne. Visst har hon sin egen vilja, men det räcker ofta att vi ger henne två (av oss godtagbara) alternativ så väljer hon ett och nöjer sig med det.

Åhhh, jag fick ingen bild av det, men idag kom hon ut ur sovrummet och hade tagit på sig en tröja själv för första gången ♥ Den var ut-och-in och hon hade en arm i ärmen och den andra armen var i samma hål som huvudet, det såg ut som en liten toga-dräkt. Jag dog nästan, så sött var det.

På hennes födelsedag, när vi var på köpcentret tog hon på sig en kofta, och det är väl ungefär det svåraste plagget, samma som jacka. Knäppningen hamnade i bak, men jag låtsades inte om det och kommenterade att hon hade tagit på sig koftan själv och frågade om jag skulle knäppa den. ”Mmm” nickade hon stolt, jag knäppte den i ryggen på henne och så gick hon runt så ♥

Gud vad jag älskar den här åldern. Göra-själv-åldern. Jag blir så glad för hennes skulle när hon lyckas med något nytt.

Bla bla bla, gud vad jag babblar. Nu ska jag jobba vidare med företagshemsidan.
Tjing tjong.

Jag är lite efter, jag vet.

On 26 mars 2012 / Me, myself and I / 5 Comments

Jag och maken tog oss i kragen och skaffade smartphones. Jag ville verkligen inte. Maken sitter tillräckligt framför datorn som det är, det sista han behöver är en mobiltelefon som gör att han har tillgång till internet överallt. Haha, det låter ju bra att skylla på honom, men jag har samma problem. Sen vill jag verkligen inte bli den där mamman i lekparken som står och fipplar med mobilen istället för att leka med barnen.

Men till slut hade jag inget val. Vi har ingen fast telefon. Vi hade riktigt dåliga mobiltelefoner med någon slags kontantkortsplan. Med tanke på alla företagssamtal som måste ringas och annat…vi var helt enkelt tvungna att konvertera.

Om jag är frälst? Verkligen. Jag vet inte hur vi klarade oss innan. Nu kollar vi upp affärer medan vi åker, adresser, recensioner när vi står med en bok i handen på bokhandeln, kollar mailen on the road. Heck, jag har till och med Skype på telefonen och kan ringa till Sverige om det kniper. Inte världens bästa mottagning, men ändå.
Jag försöker att lägga band på mig, för som sagt, jag vill inte bli den där mamman. Men när jag sitter och ammar, varför inte? Eller när jag ligger kvar i sängen de där tio minuterna på kvällen för att försäkra mig om att Noëlle sover. Varför inte?

Vad gör/gjorde ni när ammar/ammade? Bara jag som tycker att det blir ganska långtråkigt?

Vi betalar $45 i månaden för obegränsat prat, SMS (japp, jag kan SMS:a Sverige, woohoo) och Internet. Alltså 315 kronor, och då har vi köpt ut telefonerna och kan när som helst avsluta eller ta uppehåll.

Vad kostar det i Sverige för obegränsat?

Det blir en del Wordfeud när jag sitter och ammar. Höhö. De enda jag har är en kompis från KTH, hans flickvän och Hanna B.

Bollhav

On 26 mars 2012 / Föräldrarskap, Husvagnsliv, Milo / Leave a comment

Ett av våra löften till Noëlle är att se till att hon får leka med jämnåriga. Om ni visste hur otrevliga och osociala människor är i en del stater. Det är lustigt, i södern är alla så himla trevliga, men inte alls där vi är just nu.
Förra helgen hade vi campinggrannar som hade barnbarn i Noëlles ålder. Noëlle var ute och de började leka och plötsligt så bara tog föräldrarna barnen och gick iväg, himla otrevligt. Sen kom det nya grannar med två pojkar, 4 och 7 år gamla. Noëlle och pojkarna började direkt att leka och jaga runt och vi pratade lite med mamman, pappan sade inte ett ord. Typ mitt i konversationen gjorde mamman det klart för oss att vi skulle ta vår dotter och gå med ett: ”Enjoy the rest of your day.” Helmysko människor här.

Vi längtar tillbaka till varmare väder och människor. Eftersom vi inte har haft så mycket tur här på campingen och det är ganska dött med tanke på årstiden åkte vi till ett sånt där lekland. Det första vi åkte till var för 2-10 år och det var helt galet där, så vi fick ta en gråtande Noëlle och gå därifrån. Hon hade inte klarat tempot därinne. Vi åkte till ett annat som inte alls var lika bra, men där hade hon några andra barn att leka med, och eftersom det var ganska folktomt kunde mamma, pappa och lillebror också vara med och leka lite

När man blir sådär himla nöjd

On 25 mars 2012 / Lilla N, Shopping / 5 Comments

Tidigare när vi diskuterade brädspel tipsade Sanna om ett spel med konstigt namn. Obstgarden, nåt tyskt spel. Jag hittade spelet och sedan hittade jag en version som passade oss ännu bättre. Det heter ”HABA My Very First Games: First Orchard” och är samma spel fast från 2 år.
Jag beställde spelet till Noëlles födelsedag och nu har vi spelat det typ 10 gånger. Det är så himla bra och mycket bättre än jag hade förväntat mig.
När man såg bilden på lådan såg bitarna ganska pyttiga ut. Det finns inga barn på bilden och det enda man har att referera till är en tärning. Jag trodde att det var en vanlig tärning men det visade sig vara en jumbotärning!
Frukterna är i trä, stora och gedigna. Alltså, jag är så himla nöjd Det är helt perfekt för åldern, Noëlle gör sitt bästa för att matcha färgerna med vad hon ser på tärningen. Love it!

Jag brukar sällan ta mig tid att skriva recensioner på produkter på Amazon trots att jag älskar att läsa andras, men den här gången tänker jag banne mig göra det, och nog ladda upp en bild också så att folk verkligen ser hur stora och fina spelpjäserna är.